Mats Löfquist

"Små marginaler"

"Jag tänker författa denna matchkommentar utan överdramatiseringar. Kort och koncist. Ren fakta. Allt som utspelar sig i denna matchkommentar bygger på en sann historia - en historia som utspelade sig någonstans i Sverige under en av dygnets många timmar. Det hela började med att en man som vi kan kalla Mats skickade ett SMS till en annan man som vi kan kalla Christian. Jag kan inte gå in i detalj på vad som skrevs, men det handlade om att spela tennis. Spännande! Jag har alltid velat prova på den sporten, så jag valde att tacka ja när förfrågan dök upp. Eftersom jag inte längre bor i den kommun där detta historiska event skulle gå av stapeln så blev jag erbjuden av samme man som antecknat smset att åka med honom. Trevligt. Kul att åka bil! När vi väl entrade hallen så möttes vi dessvärre av total tystnad. Tydligen så hade publiken missat att det var en jätteviktig gruppspelsmatch mellan två spelare som inte kunde vinna divisionen. Men vi brydde oss inte. "FUCK 'EM" tänkte vi för oss själva innan vi tog våra respektive tennisbagar och kastade dem hårt mot mittplan. Ett tydligt tecken på att detta var två väldigt maskulina grabbar som skulle göra upp idag. Löfquist tog på sig sitt mycket heterosexuella pannband och Christian ett spännband för armen, inte för att han har ont - utan för att ådrorna ska synas mer, förhoppningsvis ge sken av att det finns muskler. Inbollningen förflöt i sakta mak och snart skulle det till att lottas. Mats såg nervös ut. Han vet hur bra Christian är under 10 minuter per år. Men han gjorde sitt yttersta för att dölja det. Taktiskt. Och så började matchen. Den ena mannen vars bil färdat dem till vald destination, inledde starkt. Det som skiljde de två var egentligen bara en sak - backhand. Så länge spelet hölls till forehand så var det jämnt. Men när bollen drogs åt det motsatta hållet så märktes det att för en av männen så var det ett vapen, den andra ett transportslag. Mannen med det heterosexuella pannbandet spelade olyckligtvis den typ av tennis Christian hatar att möta - bra tennis. Mycket bra tennis, t.o.m. Märkbart sliten, men aldrig en sinad nivå, Löfquist såg ut att gå mot en komfortabel seger. 4-1, 3-0 och 40-15 i egen serve. Vem som helst hade tagit för givet att matchen var över här. Men inte Christian. Inte mannen med de pulserande bicepsen. För honom var det snarare nu matchen började. Nu hade han gett Mats precis det försprång han ansåg att han behövde. Ödmjukt. Sportligt. Det är Christian det. Två matchbollar. Kommer Mats verkligen kunna stå emot den enorma ansamling viljestyrka som kommer slungas emot honom nu? Den första matchbollen räddas direkt. Hård krossbackhand. Vem hade kunnat tro att Christian kan slå en hård backhand. Eller ett hårt slag överhuvudtaget. Redan här började Mats svettas lite extra mycket. Matchboll nummer 2 - det blir duell, Mats går mot nät och slår en hård boll på Christians forehand, precis som Ola gjort flertalet gånger några veckor innan utan lyckade resultat. Och inte heller denna gång fungerar det. Resultatet blir en stenhård forehandpassering. Två matchbollar räddade. Christian har nu lyckats elda upp publiken rejält. Det finns en man på läktaren. Ingen vet vad han heter, men han ryktas komma från Kolbäck. Mannen står helt stilla utan en min. Men Christian som ser väldigt dåligt tolkar detta som att han gör vågen och blir extra motiverad att fortsätta briljera. Två bollar senare så är gamet över. Och matchen lever. 1-3. Christian börjar i detta skede hallucinera. Är det inte Nadal som står i soffan med knuten hand och skriker? VAMOS! tycker han höra Rafa skrika. "NO SE ACABA HASTA QUE SE ACABA, CHRILLE!!!" Jag vetefan. Min spanska är dålig. Christian knyter näven tillbaka och tar ännu en klunk ur sin Lapin Kulta. 4 bollar senare så är matchen reducerad till 2-3. Och nu är det nerv på riktigt. I alla fall för Mats. Christian är iskall. Faktum är att under årets varma sommardagar så brukar kvinnor runt om i länet flockas kring honom för att svalka sig. Jag skulle inte ljuga om en sån sak. Speciellt inte i en objektiv matchkommentar på internet. Men tillbaka till matchen!!! Löfquist ska serva hem det här nu. 3-2 trots allt. Vinner han detta så skrivs resultatet till 4-1, 4-2 vilket ändå är bekväma siffror - inget att skämmas över. Och han får en bra start. 30-0. Christian är i detta läge som en boxare. Mellan bollarna kan man se honom göra armhävningar till 'Eye of the tiger' av Survivor. Otroliga scener. Men otroligt sant. Löfquist är i chock. Han vet inte om han ska fortsätta spela eller bara stanna upp och njuta av de fantastiska akrobatiska nummer Christian gör bakom baslinjen. Kanske är det precis denna distraktion som behövs. För 30-0 blir snart 30-15, 30-30 och 30-40. Mats är i gungning. Hade han bara spelat matchbollen för 10 minuter sen på Christians backhand istället för forehand så hade matchen redan varit över. Men icke. Och nu blev det precis 3-3. Upphämtningen är fullkomlig. Den stillastående mannen på läktaren verkar vara i tårar. Tårar av beundran. Och jag förstår honom. Vilken jävla legend jag är. Nu har det dessutom hunnit komma spelare till banan bredvid oss. De har egentligen även dem en gruppspelsmatch att spela av, men det skiter dem i, de sitter båda med mobiltelefonerna i handen och filmar detta, "det här vill jag en dag kunna visa för mina barnbarn!" ropar en av männen. Vackert. Och sant. Matchen fortsätter. 3-3 och i allra högsta grad fullskalig kamp igen. Spännande! Men spänningen skulle dessvärre snart komma till ett abrupt avslut. Vid ställningen 30-15 i Christians serve så väljer Mats att gå på nät. En hård boll på Christians backhand som sedan slås kross på Löfquist backhand - varpå Mats sträcker ut i det fullaste för att nå den, vilket han också gör - men i samma veva brister vadmuskeln och Mats förblir liggandes på sin sida. Ett klassiskt exempel av pyrrhusseger. Mats må ha vunnit poängen, men resultatet? Matchen kan inte fullföljas och Christian vinner på walkover. Ett snöpligt slut på en match med många ingredienser, redovisat på det mest neutrala och verklighetstrogna sättet jag kunde förmå mig till. Jag önskar Mats allt gott framöver. Och vem vet. I en annan tid på en annan plats, kanske vi möts igen."